Fick besök på min blogg...

Gudfar, alltså Anders Sporring tittade in. Jättekul. Nu var det ett tag sen igen sen vi hördes. Konstigt. Vi pratar inte allt för ofta men det känns inte så. Ibland kommer man på vad hemskt det är att man inte hör av sig. Och när man väl gör det säger man alltid, vi hörs snart igen. Men hur ofta blir det. Vad har vi egntligen för oss som är så viktigt att man inte har tid att prata ialla fall med sina nära och kära.

Helt plötsligt är ju de nära och kära borta och då står man där ensam. Det kan gå fortare än man tror. Jag vet. Nu är det två år sen. Men på en månad blev jag "föräldralös". Konstig känsla och tanke.

Oj, nu ska jag inte fördjupa mig mer....

Ville bara säga välkommen till Anders.

Kram

Skrev inget igår. Hände ju inget speciellt.

Nu är jag alldeles ensam. Sten är i skogen och jobbar lite. De var nåt med taket till "slakteriet" som skulle fixas. Sören är där oxå. Sen skulle det fixas med nåt annat... vet inte riktigt vad. Men det är som pojkar är... meka....

Själv, ja ingen bra dag idag. Håller mig lite mer i stillhet. Men ikväll skall jag på Tupperware party. Alltid något.

Har funderat lite över det här att äta kortison. Om man läser alla biverkningar.... ska man verkligen stoppa i sig sånt. Mina problem med medecin, ja inte är jag bra i magen inte. Sen är det som om det sväller i munnen så jag biter mig hela tiden. Blodsmak i munnen mest hela tiden, inte gott. Men jag ska ju bara äta fem veckor till....

Om jag blivit bättre... nja, det kan vi ta en annan gång. Lite bättre, men man hade ju önskat mer.

Lite tråkigt att vara hemma. Men skönt då jag inte fungerar riktigt fullt ut. Känns lite orättvist för mina elever om jag skulle vara där. Allt blir bättre.

Nu lägger jag in en bild på Anna och Nordman. Hon vet att jag gillar honom och när hon träffade han fixade hon bilden. Tänk va, två godisar på en bild. Kvaliten dålig...mobil kamera

Ha bra.

Kram