Helt plötsligt, som en blixt från klarblå himmel..

Nu, bara så där, kom de...vad, jo, minnet.

Har totalt glömt vad det var jag skulle skriva när jag skulle in här o blogga... Men, bara så där så fick jag en flash, å vips så är jag här.

Det var ju nu en evighet sen jag skrev. Å då menar jag en evighet.

Hur mycket som helst har hänt.

Senast jag skrev var det om Åsbacka.

Tyvärr så kommer den skolan, epoken att gå i graven, 2014.

Inte bara den skolan, utan även mitt jobb. Nu har dom tagit bort träningsnivån från Särvux. Hmmmm

Spännande nu å se vad jag ska bli omplacerad då.....

De va de de, de tråkiga.

Här har de annars mest bara varit roliga saker som händer.

Vi har äntligen flyttat upp å jag har fått ett eget krypin i källaren. Det har nu inneburit att jag har kunnat sy så mycket mera och de går åt de jag syr.

Just nu är de badrummet som får en make over.

Jag har full sysselsättning kan jag säga. Inte mycke tid över till å fundera inte.

Största som hänt, de var på Julafton.

Min Anna, inte klok, precis som mig

Att läsa, höra och se.

Hon bjuder mig på en resa till Egypten för bara henne och mig.

Jag ska få rå om henne alldeles själv, bara hon å jag.

Först hade jag svårt att smälta, är ju inte van att bli bjuden och tycker det känns lite svårt/jobbigt att bli det. Men har slagit mig på fingrarna och är evigt tacksam.

Att läsa hennes ord, att se att man kanske har dugt som mamma ändå..

Ja, att vara ensam är inte lätt. Att vara alla och allt i en person. Att göra "rätt". När omgivningen står över en för att verkligen kontrollera att det är rätt o riktigt. När ingen får göra fel. Många var dom nätterna då man vred och vände sig i vånda och gråt. Alla som visste så mycket mer och var så mycket bättre.

Anna fick tidigt lära sig att en hand var oerhört mycket pengar... Nu är de många händer som går åt till denna resa. Kom ihåg när vi flög till Gotland för att hälsa på Gufar. Vi promenerade runt inom murarna och helt plötsligt får Anna se några fina handgjorda dockmöbler i ett fönster. Å vill ha, sa hon. Jag tittade och berättade att det var Väldigt dyrt. Hur mycket sa hon å jag visade då hela min hand och sa Så Mycket. Anna tittade storögt på mig å sa; Å mamma, så mycke har inte vi. Sen gick vi vidare.

Gufar som stått i bakgrunden bara gapade, sen skrattade han gott å sa att de skulla han komma ihåg hur man berättar att nåt är dyrt....

Ja, nu var de kanske inte de som jag skulle skriva men de bara blev.

Kanske man skulle skriva ner allt som varit och fundera lite hur det blivit.

Mitt liv med Anna har varit fantastiskt. Underbatt och helt ljuvligt. Visst, det har varit stunder som man inte vill ens tänka på, men så är de ju för alla.

Hon har berikat mig, gett mig både glädje och tårar.

Hon är mitt hjärta mitt allt.

Älskar dig Anna.

Nä, nu slutar jag för denna gång, nu när jag kommer ihåg så kan de ju bli fler gånger som jag skriver några rader.

Må gott

Kram  

 

Anders

22 februari 2013 10:40

Oja, det minns jag... haha, funkade lika bra på mina töser med...
Och så kär hon är för mig med Guddottern Anna. Så genuint genomtrevlig och alltid en glädje för mig med.

Kram, och tack för att jag får vara en del av er familj med! <3

http://sporring.se

Nina

23 februari 2013 09:30

Självklart att du ä. Stor Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja så kan man lägga åter en dag bakom sig. Faktiskt ganska händelserik sådan. Vet att de ä torsdag men va å hämta sonen, han får en dags sportlov... Bättre än inget alls. Det började med att tåget vara försenat, faktiskt blev de 35 min sent å int...

Ja då var de då onsdag och veckan snart slut, eller, de ä ju precis i miten... Imorgon hämtas sonen hem så vi får ha en mysig lång helg. Hoppas att vädret håller i sig så vi kan premiär grädda våfflor ute som vi brukar, eller korv eller nåt... Ba...

Läste ett inlägg tidigare ikväll som tog mig tillbaka. Det var försäkringskassan som återigen gör en blunder. Dom kan verkligen både såra och vara klumpiga. Denna gång handlar det om en 23 årig kille med cancer som valt att vara sista tiden hemma....

Ooops. Tittade i kalendern. Oj då, kanske man ska ta å kolla om man ska ta nå sprutor å sånt... De ä ju bara 48 dagar kvar innan vi lättar.... Oj, oj. Å jag som inte har nå sommar kläder.. Blir nog dags att ta sig i kragen o göra lite djudykning...

Vilken lyx de ändå är med dusch. Igår fick vi äntligen mot kvällningen tlll den... Nu står den där och fungerar perfekt. Efter att i tre veckor måst fara iväg för att duscha så märker man att de ä lyx att ha hemma. Många saker tar man för givet. ...