Giv mig styrka!

Just nu vet jag inte riktigt vilket ben jag ska stå på. Ibland kan det bli för mycket på en gång. Just nu känner jag bara för att skriva av mig lite, det kan behövas ibland. Sen skulle jag nog behöva lite styrka.

Allt händer, även mobilen for ner i toaletten....får se om den kommer fungera nåt mer. Naturligtvis var det den nya!

Ja, det som händer är runt sonen.

Började med att resande blivit sjuk. Nu kan man inte göra något åt det inte. Men det blir ändrad resa. Måste till Söderhamn fram och åter imorgon, dryg resa. Sen är det hur det skall gå om kommunen går in och stöttar upp som de borde göra åt en kommuninnevånare. Nu kan ju inte jag rå för att han inte är som andra och att det inte finns nån skola på närmare ort. Ingen annan än jag skulle vara lyckligare om han kunde gå i skola här. Det är en massa telefonsamtal, mail mm som nu är i luften. Undra just hur långt man ska gå..

Sen som om det inte vore nog, han har blivit "sämre" eller hur jag nu ska säga. Alltså, hans autistiska drag blir mer och mer markanta. Han har svårare och svårare att vistas med andra i grupp. Att nu fara med honom på affär ell dyl börjar nästan bli omöjligt. Man vet verkligen vad man ska göra här i sommar. Det blir till att vara här... Nu frågar man sig om det kanske skulle vara bra med nån medecinering av något slag. Alltså han reagerar med våldsamhet när han inte riktigt förstår eller blir trängd. Inte lätt att balansera när inte alla runt om kan tecken. I och för sig så förstår han inte allt heller då han har en språkstörning också. Det känns som om det aldrig tar slut.

Tur att man tagit tjänstledigt så att man kan "bara" ha sonen...

Kram