Ja, nu var de ett tag sen, men ni vet ju hur de är de där med att fixa blider...

Bror min fyllde ju 50 så vi drog dit och uppvaktade honom. Tror han blev riktigt gla. Passade på att få alla grabbarna på en bild. Alltså Micke och hans fina killar Wilmer och Malte.

När jag återfinner min kamera, dessa togs med mobil, kommer mer bilder från den dagen.

Ha gott alla

Kram

Samma sak varje gång. Alltid blir de så men man lär sig aldrig.

Förra veckan var jag ju hemma med grabben. De ska man inte klaga på, att vara hemma han och jag å bara mysa och rå om varandra. Hur härligt som helst. Han är en mysig mjuk kille när han är sjuker.

Själv går man ju på av bara farten. Visst kan man känna att man är eller blir lite hängig å så men de ä bara å gå på. Jag menar, vem ska annars ta hand om Erik. Ja ja, de går ju ett tag.

Tog mig faktiskt i kragen och besökte doktorn. Tänkte att ett litet sånt dära friskus piller å sen är de bara å gå på. Men ack vad jag bedrog mig. Dom tog sån där snabbsänka, något som jag inte riktigt förstår mig på, de var lite högt sa dom. Jaha, vad är normalt då, frågade jag. Jo, man ska ligga på 8. Ok, och vad hande jag då, tänkte för mig själv att de måste ju vara 15 då om de är högt. Får till svar att jag hade 160, en snabb huvudräkning, kom fram till att det var isåfall 152 över. Hmmm, ja de lät ju högt sa jag. Jo, de kan man säga fick jag till svar. Sen vart de tyst. Hon hoppar upp ur stolen och hämtar en till läkare. Kvar sitter jag och funderar, vad kan de vara nu då. Att man alltid ska måsta få en läkare som inte är färdig utbildad så dom inte kan snabbt skriva ett litet recept så man får gå hem. Nästa läkare kom, tittade på mig och hummade. Frågade om hon fick titta i min hals och klämma lite, jo, de var nog ok sa jag. Hon klämde och kännde,lyste och hummade. Vänder sig till den andra läkaren och säger att vi kanske ska ta in en speciallist....Nu vaknar jag. Tittar på de båda kvinnorna och frågar, Vad är de för fel på mig då?? Jag började faktiskt känna mig riktigt sjuk just då. Nja, sa dom. Det var inte så vanligt..Ja vadå frågade jag. Sen började dom äntligen att förklara.

Jag opererade bort halsmandlarna för x antal år sedan, nu har jag inte dom som stoppar upp så all skit har liksom byggt upp sig i hela min hals, nu pratar jag om hela. Tittar man så kan man tro att jag har dubbelsidig påssjuka. Detta brukar inte vara alltför vanligt, iallafall inte i den stora mängd som jag har. Dom undrade hur de går för mig och andas och svälja å nog går de, inte de lättaste men de funkar. Dom ville att jag skulle till Sundsvall och träffa nån men de ville inte jag inte. Har nu fått hårda direktiv att jag ska hålla mig borta från andras baciller och vara vaksam. Minsta lilla de blir sämre med andning ska jag åka in. Ja, ja. Inte berättade jag inte att de ä 3 mil att åka och att jag är ensam.... man får se hur långt man kommer om man inte kan andas... Äh, de går över. Lite piller å en massa honungsvatten så ska ni se att man är snart på G igen.

Men lärdommen då, jo, här har man då trott att tar man bort halsmandlarna så behöver man aldrig mer ha ont i den dära förgrymmade halsen mer....Pytts vad jag bedrog mig, så här ont har jag aldrig haft förut.

De var de de. De blir till att vara hemma då.

Jag som verkligen sett fram emot denna vecka. Det är ju inte lång tid kvar nu så man kan ju snacka om inplanerade dagar. De ä fullsmetat i kalendern. Att försöka få in nått mer, ja, de ä nästan omöjligt. Å nu så blir de en massa omkullkastningar....Ja,ja, de kommer ett nytt år.

Nu ska jag iallafall dricka lite mer honungsvatten och bädda ner mig. Ska kolla om de finns något att vila ögonen på så här på dagen på dumma burken.

Ha så gott alla och

Kram