Tror jag blir tokig.

Att det aldrig skall bli någon ände på det hela.

Att få ett barn som inte håller "A"-måttet är ju inget som någon sträver mot. Om det nu händer så får man göra allt man kan för att det skall fungera. Nu menar jag allt man kan. Det är verkligen ett heltidsjobb.

Trodde att vi hade kommit i land, att allt skulle nu kunna fungera och flyta på.

Men ack vad jag bedrog mig. Inte skulle de vara så inte, det blev jag varse om idag.

Vi vet ju alla att våra barn skall enligt lagen gå i skola. Men det verkar som om det då bara skall ske på hem kommunen och i vanlig skola. Tyvärr går ju inte Erik på "vanlig" skola, inte ens här. Det är ju inget som vi själva bett om. Hade det fungerat och hade det funnits en skolform för honom så skulle vi gladeligen ha honom här hemma. Men så är nu inte fallet. Erik blir inte lättare med åren, jag menar då inte bara hans storlek utan även hans problematik. Han kräver mer och mer resurs och det är där problemet är. Vi blir nekade.

Jaha, då var det bara att sätta igång igen då, tiger mamman kommer fram och då är det bara att ducka. Kommer inte att ligga på lat sidan inte utan nu blir det att sitta med telefonen och vid datorn och hoppas att de kommun anställda som skall finnas där för oss verkligen gör det. Har ju inte skett sen ärendet började.... i oktober....och svar idag.

Tur man går på tjänstledigt så man hinner med sig.

De var de de. Nu har jag skrivit av mig lite så jag kan lite lugnare krypa ner i sängen.

Dagarna går att räkna på mindre än en hand nu.

Kram