Ja då har helgen gått.

Gubben har farit för att jobba ett par dagar till innan han faktiskt kommer att ha några dagars ledigt. Det känns jättehärligt.

Erik är hemma på lov hela veckan så vi ska rå om varandra bara vi två.

Har inte gjort någonting denna helg.

Crusingen gick av stapeln igår å denna gång kunde vi ej närvara. Men de gick nog bra ändå...

Känner mig inte vidare gla inte. En vanlig dag har de varit. Lagat mat, diskat, städat osv. Helt vanlig dag. Inte känner man sig vidare uppskattad inte. Kan inte räkna med direkt nåt från sonen, men ändå. Man är nog rätt dålig. Fast jag börjar ju bli van. Det var länge sen man fick känna sig lite mer....men som sagt man börjar vänja sig

Nä, de ä nog bara att rycka upp sig. Kanske de blir bättre om några år eller så.

Jag går och säger gonatt till sonen och kryper ner i sängen.

Kram

Du finns alltid hos mig.

Giv mig styrka!

Just nu vet jag inte riktigt vilket ben jag ska stå på. Ibland kan det bli för mycket på en gång. Just nu känner jag bara för att skriva av mig lite, det kan behövas ibland. Sen skulle jag nog behöva lite styrka.

Allt händer, även mobilen for ner i toaletten....får se om den kommer fungera nåt mer. Naturligtvis var det den nya!

Ja, det som händer är runt sonen.

Började med att resande blivit sjuk. Nu kan man inte göra något åt det inte. Men det blir ändrad resa. Måste till Söderhamn fram och åter imorgon, dryg resa. Sen är det hur det skall gå om kommunen går in och stöttar upp som de borde göra åt en kommuninnevånare. Nu kan ju inte jag rå för att han inte är som andra och att det inte finns nån skola på närmare ort. Ingen annan än jag skulle vara lyckligare om han kunde gå i skola här. Det är en massa telefonsamtal, mail mm som nu är i luften. Undra just hur långt man ska gå..

Sen som om det inte vore nog, han har blivit "sämre" eller hur jag nu ska säga. Alltså, hans autistiska drag blir mer och mer markanta. Han har svårare och svårare att vistas med andra i grupp. Att nu fara med honom på affär ell dyl börjar nästan bli omöjligt. Man vet verkligen vad man ska göra här i sommar. Det blir till att vara här... Nu frågar man sig om det kanske skulle vara bra med nån medecinering av något slag. Alltså han reagerar med våldsamhet när han inte riktigt förstår eller blir trängd. Inte lätt att balansera när inte alla runt om kan tecken. I och för sig så förstår han inte allt heller då han har en språkstörning också. Det känns som om det aldrig tar slut.

Tur att man tagit tjänstledigt så att man kan "bara" ha sonen...

Kram

Tror jag blir tokig.

Att det aldrig skall bli någon ände på det hela.

Att få ett barn som inte håller "A"-måttet är ju inget som någon sträver mot. Om det nu händer så får man göra allt man kan för att det skall fungera. Nu menar jag allt man kan. Det är verkligen ett heltidsjobb.

Trodde att vi hade kommit i land, att allt skulle nu kunna fungera och flyta på.

Men ack vad jag bedrog mig. Inte skulle de vara så inte, det blev jag varse om idag.

Vi vet ju alla att våra barn skall enligt lagen gå i skola. Men det verkar som om det då bara skall ske på hem kommunen och i vanlig skola. Tyvärr går ju inte Erik på "vanlig" skola, inte ens här. Det är ju inget som vi själva bett om. Hade det fungerat och hade det funnits en skolform för honom så skulle vi gladeligen ha honom här hemma. Men så är nu inte fallet. Erik blir inte lättare med åren, jag menar då inte bara hans storlek utan även hans problematik. Han kräver mer och mer resurs och det är där problemet är. Vi blir nekade.

Jaha, då var det bara att sätta igång igen då, tiger mamman kommer fram och då är det bara att ducka. Kommer inte att ligga på lat sidan inte utan nu blir det att sitta med telefonen och vid datorn och hoppas att de kommun anställda som skall finnas där för oss verkligen gör det. Har ju inte skett sen ärendet började.... i oktober....och svar idag.

Tur man går på tjänstledigt så man hinner med sig.

De var de de. Nu har jag skrivit av mig lite så jag kan lite lugnare krypa ner i sängen.

Dagarna går att räkna på mindre än en hand nu.

Kram

Vi vet ju att tiden går fort. Just nu har det gått väldigt fort. Helt otrolig. Vad är de nu som går så fort, jo de är ju väldigt nära min tjänstledighet. Som jag har sett fram emot detta. Att inte vara på flera ställen samtidigt. Visst, jag kommer att sakna mina elever mycket. Men jag kan träffa dom ändå. Har ju min kontaktuppgift kvar så de blir alltid möten.

Idag var ju en dag med mycket att göra, det blev en lång dag. Det var nästan så man var där i ottan...Men så kan de ju bli när man råkade missa två veckor pga sjukdom. Men jag tror nog jag hinner med mig. De är ju tur att man är väl förberedd. Vad skulle man göra utan USB? Det är nog bland det bästa som de har kommit på.

Nåja, just nu tar jag mig en "ledig" kväll. Har väldigt mycket att göra men känner att jag nog bara vill dra mig tillbaka lite.

Ny dag i morgon.

Kram

Piller tiden är slut...å tur är väl det.

Att läsa om biverkningar är ju inget som man ska göra...eller? Jag gjorde inte de denna gång, de var synd. Naturligtvis så drabbas jag av en, inte nog med att man redan har psoriasis på hela kroppen, synbart, nu har man dubbelt upp av det. Maken sa att det såg ut som om någon skjutit mig med en hagelbössa. Kul, kul. De kliar så man håller på att bli tokig. Sen vill man ju inte klä av sig direkt...fast de är varmt. Önskar de fanns ett piller som tog bort allt också...jag menar, jag fick de ju av ett så då kan man få bort de av ett.

Annars, ja helgen gick fort. Fullt upp precis hela helgen. Men kul kul.

Ja, imorgon då börjar verkligen ned räkningen. Helt otroligt. Sista veckan innan det är tjänstledigt då. Ett jobb mindre. Känns lite kusligt konstigt fast samtidigt väldigt bra. Inte kliva upp varje morgon i ottan för att dra iväg utan man kan stanna och fundera en stund. Jisses va de känns bra. Men samtidigt kommer jag sakna mina elever något oerhört. Tur man kan träffas ändå. Har ju fortfarande mitt kontaktjobb kvar också.

Nä, nu ska jag dra mig tillbaka och bara andas. Imorgon är en ny dag.

Kram

Livet är en blandning av olika stadier och skeden. Livet är ju till för att levas och det ska vi verkligen ta fasta på.

Saker händer fort och plötsligt. Inte alltid man hinner med. Saker kan förändras på en sekund. Många gånger kan de vara av ondo men en del av gångerna är de även ljuspunkter. Se bara när våra barn föds och vi sen får följa dom under deras första steg, ord, tand och resten av deras liv. Ljuva ljuspunkter är de med barnen. Sen kommer de som kanske inte är lika ljusa.

Vi har våra vänner som vi verkligen skall ta vara på. Äkta vänner växer inte på träd så när någon inte mår så bra ska vi inte vända ryggen till utan sträcka ut vår hand och finnas där. Det kanske inte finns så mycket vi kan göra, men att finnas där, ta en kopp kaffe och surra lite. Ibland behöver man skrika, ibland gråta. Men mitt i allt finns skrattet kvar. Glädjen. Det är det goda i livet och glädjen vi ska leva av och på. Vi ska inte gräva en grop utan att ta med en stege. Tillsammans är vi starka och kan hjälpa och stödja varandra.

Många djupa tankar nu. Men mest bara stärkande tankar. Dom skickar jag här och nu genom nätets vågor.

Många kramar

Ja så var de redan onsdag då. Igår kände jag hur livet sakta började komma i mitt blodomlopp och började se ljust mot framtiden. Å hur började då denna morgon. Jo, som om de vore någe konstigt. Vaknade av en nysning. Nu rinner de som man har öppnat en kran och ögonen dom rinner de med. Nysa har jag fortsatt med och de verkar som om jag får fortsätta med de ett tag till. Jag som fick piller.... Turen är att man ska ju till vc imorgon för nya prover.

Denna dag kommer nog att tillbringas uppkrupen i fåtöljen med en rulle papper och en virkning eller nåt...Ja, de låter som en bra lösning.

Kram