Ja då har vi fredag igen. Egentligen har jag inte tid att sitta här inte. Men hamnade här ändå...

Hämtar sonen idag. Längtar alltid efter honom. Han åkte ju i måndags så det är inte många dagar denna gång som han varit borta. Men man märker snabbt hur mycket man saknar. Gubben kommer också hem idag. Fast visst kan det vara skönt ibland att bara vara själv. Man behöver ladda sina egna batterier också. Just nu har jag fått en sån otroligt hemsk värk i korsryggen. Ska inte klaga, de finns de som ha de värre. Men det är oerhört frustrerande när man inte kan riktigt böja sig ner eller lyfta eller.... Ja, ja. De går nog över.

Annars, tja vi har inte något inplanerat denna helg. Kommer nog att bli en lugn och skön hemma helg. Kanske att vi ska iväg med blommor till graven. De är ju planterar och klart, har bara inte kunnat frakta dem. Lite blommor har det även kommit ut på gården. Rabatterna blommar så infernaliskt, tror inte jag sett så mycket blommor nån gång, Tack kära granne, har inte satt en Vallmo, men kan säga att det finns gott om de. Det är där min goa granne kommer in i bilden. Ganska konstigt egentligen. Inte förrän i fjol kom de Vallmo i rabatten. Dom har och har alltid haft. Ingen har "satt" Vallmo, men efter flera år så har de spritt sig. Nu är de alltså min tur att få. Jag är inte ledssen, tvärtom, tycker det är en jättefin blomma och en som jag kan namnet på.....

Nä, nu är det bäst att jag tar fram lilla Bettan och kutar runt ett varv...

Ha de bra

Kram

Tänk vad glad man kan bli när man öppnar bloggen och har fått en hälsning. En hälsning från en som "bara vill skicka en kram". För mig är inte det bara. Det värmer.

Tycker det är så roligt att ni tittar in, ännu roligare är det när ni skriver nåt.

Stor Kram