Allt är bara konstigt. Man försöker och försöker men ändå räcker man inte till.

Ibland funderar jag bara på att lägga ner.

Om ändå det fanns lite förståelse, bara lite. Vill finnas för allt och alla, försöker det. Mycket glömmer jag nu för tiden, hoppas att det ska bli bättre, tränar.

Det skulle vara trevligt att någon gång få lite uppskättning tillbaka eller i allafall ett litet tack. Fast kanske jag är inte nog, det är nog bara jag som tycker.. att jag försöker finnas till.

Vad vet jag? Feedback är inget man är van vid. Varken ris eller ros. Men optimist som jag är...så väntar jag ett tag till.

Kram