Grabben slutar aldrig att förundra mig.

Det händer någonting hela tiden.

Sen har han dessutom blivit längre....igen. Måste snart införskaffa i en ny garderob igen.

Ja vad är de då för speciellt nu då.

Jo, han har varit den mest underbara under dessa veckor han varit hemma. Hur go och gla som helst. Vi har kunnat hittat på lite allt möjligt och haft roligt.

Som idag, bad att han skulle duka av, jo, de gjorde han. Inte bara det, han diskade också, så lycklig och glad. 

Små saker som för oss är stora.

Känns nästan lite sorligt att han ska vara borta i två veckor nu, men samtidigt kan de vara bra också. Han behöver ju komma in i sina banor igen då han är borta från oss. Men de känns nästan som om han skulle lika gärna kunna vara hemma, för alltid.

Nu är de inte svårt att få låna datorn heller, de går så bra så. Eller när man ber honom om hjälp eller något så är det med ett leende han studsar iväg och utför de uppgifter som man ger honom.

Det som fortfarande inte fungerar fullt ut, bara lite, de är ju att vara ute och "sola". Men samtidigt förstår jag ju honom, de kan ju inte vara lätt när man har de ögonproblemet han har.

Min lilla goaste mysigaste go kille.

        Ja, ja. Liten är han ju inte längre, men han är de ändå. För mig.

Kram