Ja då var man hemma igen efter åter en dag. Mätt i magen är vi. Erik har nu dragit ner för att kolla datorn och jag blev kvar uppe med min dator.

Idag var jag på Stay Friends, länge sen sist. Det var jättekul. Såg några kända profiler som det var oerhört länge sedan jag såg. Bla stötte jag på Peder, det tog ett tag för honom att komma på vem jag var men de löste han genom att kolla bloggen här. Alltså kom den till nytta.

När man ser gamla bekanta kommer många minnen fram. Kan vara både bra och dåliga. Men jag gör som jag brukar, tänker positivt.

Har en liten vän som inte mår så bra just nu. Tänker på henne. Jag vet av erfarenhet att det inte är lätt att ensam stå med hela vardagen. Att dra in pengar för att klara alla utgifter och dessutom vara försörjare för fler än en själv. Att se till att allt fungerar och klaffar, tider som ska passas, mat som måste lagas, tvätt, städning. Alla vardags sysslorna, sen är det alltid nån idiot som frågar varför man är så trött eller varför hänger aldrig du med....VA. Inte alla förstår att tyvärr är man bara en men man måste agera för två. Inte är det tröstande heller att någon säger, det går över om några år...snart har du egen tid. VADÅ!! Snart, det kan man behöva nu och vänta några år, vem orkar.

Men, som sagt, jag talar av egen erfarenhet och vet att det fakiskt finns ljusglimtar. De kan verka milsvidd tills man når dit men de kommer. Man ska försöka ta vara på alla små ljusa stunder, dom värmer när det är som mest svårt.

Sen är de det dära med kärleken, ja vad ska man säga? Vad är det egentligen?? Alla har vi våra egna tankar kring det ordet, jag har mina. Jag har hittat en man som jag kan dela ALLT med och det är Kärlek.

Ibland tror jag att man är kär i kärleken, känslan, men man hittar inte han som man vill dela allt med. Alltid är de något fel. Ibland är det vännerna runt ikring som påverkar så man inte själv känns kunna fatta beslut.

Ja, ja. Nu blev de mycket. En del undrar nog om det slagit runt för mig alldeles och vad i herrans namn jag svamlar om. Men vi är några som vet det och det är de det berör. Men alla får med glädje läsa och tycka till. Ensamma mammor kram, ni gör ett grymt bra jobb.

Kram

 

Bea

4 augusti 2009 20:21

Läste precis de du skrivit =) Vet inte vad jag ska skriva men tack för att du finns o bryr dig. Du får godkänna mina komentarer. Det är helt okej. Kram

http://beatrisanjansson.blogg.se

 

Peder

4 augusti 2009 22:44

Hej Nina

Ja, det tog ett tag innan jag förstog. Men efter jag skickat svarsmail tittade jag vidare på din blogg och blev ännu mer säker.

Trampcykeln är definivt från huset på Genvägen, och bilderna på din Far och Mor (moj) väcker minnen. Båda var stora personligheter. Även ditt foto i blogg presentationen bler mer och mer bekant även om det var länge sedan. Fotot på dig och fiollådan var dock det första som kom mig att tänka på dig.

Kul att läsa din blogg. Du verkar vara en stark och trygg kvinna, vilket inte minst inlägget ovan visar. Fortsätt så.

Ser att du även finns på Facebook, och kommer att kontakta dig där. Men ochså naturligtvis att läsa din blogg.

Ha det bra
/Peder

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja så kan man lägga åter en dag bakom sig. Faktiskt ganska händelserik sådan. Vet att de ä torsdag men va å hämta sonen, han får en dags sportlov... Bättre än inget alls. Det började med att tåget vara försenat, faktiskt blev de 35 min sent å int...

Ja då var de då onsdag och veckan snart slut, eller, de ä ju precis i miten... Imorgon hämtas sonen hem så vi får ha en mysig lång helg. Hoppas att vädret håller i sig så vi kan premiär grädda våfflor ute som vi brukar, eller korv eller nåt... Ba...

Läste ett inlägg tidigare ikväll som tog mig tillbaka. Det var försäkringskassan som återigen gör en blunder. Dom kan verkligen både såra och vara klumpiga. Denna gång handlar det om en 23 årig kille med cancer som valt att vara sista tiden hemma....

Ooops. Tittade i kalendern. Oj då, kanske man ska ta å kolla om man ska ta nå sprutor å sånt... De ä ju bara 48 dagar kvar innan vi lättar.... Oj, oj. Å jag som inte har nå sommar kläder.. Blir nog dags att ta sig i kragen o göra lite djudykning...

Vilken lyx de ändå är med dusch. Igår fick vi äntligen mot kvällningen tlll den... Nu står den där och fungerar perfekt. Efter att i tre veckor måst fara iväg för att duscha så märker man att de ä lyx att ha hemma. Många saker tar man för givet. ...